Ironman Kalmar 2023
I vanlig ordning kommer här en lång text om min upplevelse från Ironman Kalmar 2023.
Vilken dag i både positiv och negativ bemärkelse.
Innan jag börjar prata om mitt lopp så vill jag passa på att tack hela Kalmar och Öland som kom ut och hejade på oss alla som tävlade. (Ja, jag fattar att det inte var hela Kalmar och Öland kanske, men där ute kändes det verkligen som det ❤️). Alla pratar om stämningen i Kalmar under Ironman och ingen ljög om det och jag njöt varje sekund trots smärtan under sista timman.
Nu till det negativa 😂. Jag kanske inte borde bli förvånad med tanke på sommarens väder men in i det sista hoppades jag på optimala förhållanden men nej, det skulle inte bli. Det var tuffa förhållanden i vattnet och större delen av cyklingen. Vinden gjorde det bitvis svårt att fokusera på annat att än inte följa med vågorna bakåt och att försöka hålla cykeln kvar på vägen.
Nu till mitt lopp och fler positiva saker.
Simningen: Den har under en längre tid stått lite still på en platå. Men så blir det ju när man inte simmar mer än 1-2 gånger i veckan. Under de senaste veckorna har jag börjat tvivla mer och mer på min öppetvatten simning då tiderna i sjön hemma bara blivit sämre och sämre senaste tiden utan att jag riktigt fattat varför. Jag har ju genom åren vart en OK simmare i öppetvatten. Jag har skyllt på vågor och strömmar men det går sakta i alla riktningar så det kan inte stämma så planen inför Kalmar revideras hela tiden och det sista jag sa till coach @johantanman var att jag skulle försöka simma lugnt och så får det ta den tid det tar. 1:15 var tiden jag tänkte att jag borde klara då iallafall. När jag kom ner till starten och kände blåsten så tänkte jag direkt att detta kommer bli en stökig simning. Jag är så nervös att jag inte ens får på mig våtdräkten ordentligt. Jag känner direkt att kardborren skaver i nacken när jag hoppar i vattnet och jisses vilka brännmärken jag fick. Med tidigare simningar och erfarenheter så tänker jag att jag ändå ställer mig i 60min gruppen men nu var det ganska tomt bland 50min gruppen så med en gnutta skam och skräck i kroppen ställer mig där istället. Startskottet går och jag går ner mot bryggan och dyker i. Jag kommer ganska fort in i ett bra flow men förhållandena bekräftas väldigt fort. Det är stökigt i vattnet och det fightas rätt vilt i vattnet. Många navigerar fel. Jag kan ibland skymta bojen där fram men den försvinner snabbt i dyningarna. Jag får lita på att jag brukar vara bra på att simma rakt. Det blir snabbt väldigt svårt att se bojarna så jag får lita på att simmarna längre fram simmar rätt och blir väldigt fort desorienterad i vattnet och fram tills båtplatserna har jag ingen aning om vart eller hur långt jag har simmat förens jag kommer in bland all publik och båtplatserna. Det var en rätt märklig känsla att inte veta om man simmade i rätt kurs men ändå förlitade sig på personerna framför sig simmar rätt. Hur som helst. Sen Italien 2021 har jag börjat simma utan klocka för jag vill inte att utfallet i simningen ska förstöra resten av mitt lopp.
När jag gav mig ut på cykeln var jag ovetande om min simtid, men känslan inom mig var god. Tiden!? Personbästa på 1:02:53. Jag har verkligen bara en växel, det spelar ingen roll om jag simmar 100m intervaller i bassäng eller simmar 3800m i öppet vatten 😂.
Cyklingen: Jag hoppar upp på cykeln ganska fräsch. Pulsen ganska hög som alltid när man växlar men tycker också att effektmätaren visar konstiga siffror. 320w och jag trampar knappt 😰 Så bestämmer direkt att jag skippar all data och byter datafältet till kartan istället och trampar vidare. När jag cyklat några minuter och börjar närma mig Ölandsbron är hela visiret immigt. Jag ser ingenting och idag är inte bästa dagen att ha dålig sikt. Det blåser sidovindar deluxe och det går fort utför. Jag vågar inte börja fippla med visiret så jag får lägga huvudet på sned och kolla genom det uppochner vända V:et som vilar på näsan önskar att jag snart är över bron så jag kan släppa styret och kan försöka fixa visiret. Så fort jag når fastlandet så trycker jag upp hjälmen så den vilar på hjässan så jag får fri sikt. Med vinden i ryggen går det fort ner till södra Öland och jag får splittar av cykeldatorn att det går ca 40km/h och effekt är enligt plan så effektmätaren visar nog rätt trots allt tänker jag och forsätter ha kartan upp på cykeldatorn. Idag går vi bara på känsla. Ganska fort är vi nere där ön ska korsas för första gången och direkt när svängen kommer möts vi av en kraftig motvinden. Den är inte nådig. Det blev tufft och jag fick jobba hårdare för att hålla farten uppe.
Jag har fram tills hit cyklat väldigt mycket för mig själv i ingenmansland men här blir jag omcyklad av första tåget med 5 cyklister som inte håller 6 cykellängder. Vart är alla domare? tänker jag och ser cyklisterna försvinna framför mig medans vi har ca 15km kvar till Alvaret. Efter det hamnar jag i ingenmansland igen. Väl klara med Alvaret och dags att vända upp mot Ölands mitt igen så kommer nästa tåg. 3 cyklister på rulle som flyger förbi mig och strax efter kommer en domare som jag långt där framme ser kör upp till cyklisterna och delar ut ett gult kort, äntligen rättvisa. Cyklisten längst bak som får kortet släpper då rullen så jag kommer i fatt honom ganska fort och han får direkt släppa min rulle, så det är rätt uppenbart att han inte har den farten i benen om han inte sitter med i tåget. :(
Allt rullar på enligt plan om än i motvinden till Ölandsbron och väl där är det bara lägga sig i mitten av filen och parera alla kastvindar igen. Härifrån slår jag av ganska ordentligt på farten, det är trots allt 6 mil kvar och en mara som ska göras. Blir då omcyklad av några riktigt starka cyklister på fastlandet. Sista 3 milen går riktigt enkelt och jag rullar i mål på 4h 53min, kontrollerat och relativt lätt känsla trots allt. NP 222W (2W bättre än planen 😊), snitt runt 37km/h. En klar förbättring mot Italien 2021 med typ kvarten och lättare ben inför löpningen. 🙏🏽
Löpningen: Efter ett toalettbesök i T2 springer jag ut på löpningen. Löpningen har gått framåt sen min skada i hälsenan förra sommaren och skavankerna i vaden tack vare @johantanman @jimmy_englund, så formen var inte dålig men inte heller så bra som jag vet att den kan vara. Sen jag och Johan började jobba i slutet av september 2022 har han haft en ganska otacksam uppgift, att försöka få upp löpvolymen för att jag ska bli redo för Kalmar. Det har inte gått spikrakt och vi har chansat lite. Men vi gjorde det! 🙏🏽 Att det skulle bli tufft och att det skulle göra ont det visste jag. Mitt längsta löppass hittills hade ju bara varit 28km och nu skulle jag springa 42km efter att ha cyklat 18mil 😬. Jag gick ut i ett tempo som kändes lugnt och bra och hoppades det skulle hålla hela vägen. Jag höll hela vägen men tempot sjönk något, men jag är väldigt stolt att jag lyckades springa genom hela maran med undantag för några få vätskestationer under sista varvet. Det här resulterar i en förbättring med 10min på tiden i Italien. Löptiden blev 3h 31min totalt.
En sluttid på 9:32:53 och topp 11 i min AG, låg länge 10 men blev omsprungen av flera starka löpare under sista varvet.
Så lämnar Kalmar med extremt god känsla trots de prekära väderförhållandena i början av loppet.
Tack till dig @petterssone som alltid står vid min sida och tror på mig när tvivlar på mig själv.❤️
Och tack till @micturesphotos, @carrobroquist med barnen som rest ner till Kalmar för att heja på mig. Det gav mig extra energi inför löpning! ❤️
